Hyfsat tålmodig!

Mattis får stå ut med ganska mycket... Häromdagen "valde" jag att klippa av halva fingertoppen på honom när jag klippte hans naglar. (Inse att jag har en viss tendens att överdriva.) Trots det ymmiga blodflödet och den omedelbara smärta som rimligen borde ha inträffat efter denna omilda behandling så höjde han bara lite på ögonbrynet och blev fullständigt nöjd när han fick mat. Bra med hög smärttröskel! Speciellt när hans pappa redan börjat fostra honom i klättringens värld, se bild.
Igår letade vi igenom klädförrådet efter overaller till nästa veckas fjällutflykt och blev lite chockade när vi insåg att han redan växt ur tre stycken. Sicken tur att hans kusiner har haft mycket overaller, för det fanns tre andra som var lagoma. (Heter det så?). Sedan hittade vi två urläckra tröjor som han ärvt efter pappa och faster, det är dem han har på bilderna.
Måste bara få säga att jag läser en fantastiskt bra bok nu, lämpligt då Mattis sov tre timmar på förmiddagen, LÄS Montecore av Jonas Hassen Khemiri, mannen leker med språket!